Alla vill fylla sitt liv med så mycket meningsfullt och roligt som möjligt. Jag också. Det är därför jag jobbar i skolan. Alla vi i skolan, både elever och lärare, har samma mänskliga drag. Vi vill känna meningsfullhet och vi vill ibland ha roligt. Vi vill bli bekräftade för våra styrkor och vill att någon ska ha överseende med våra svagheter. Alla vill kunna titta in i sig själv och hitta en känsla av att det jag gör ger mig själv något tillbaka. Vi människor vill också därinne hitta något som ger mig mod och lust till att genomföra.
I skolan har vi varit dåliga på att tillämpa denna allmänmänskliga kunskap. Skolan har hållit hårt i den bildliga piskan. Att styra med makt och med plikt ligger i skoltraditionen även om ambitionen till något annat funnits väl dokumenterad och ibland genomförd. Vi leker med tanken att ta bort lärarens makt och ge eleven mer inflytande. Vi leker också med tanken att ta bort fru Plikt och ersätta den med herr Lust. Slutligen leker vi med tanken att ta bort själva klassrummet och istället tänka den verkliga och virtuella världen utanför klassrummet. Vad skulle hända då?
Tankeexperimentet med en skola där elevens inre motivation (för att använda ett mer rumsrent ord än lust) står i centrum för lärandet, där lärandet flyttas ut i verkligheten samt att eleven får ett reellt inflytande är ingen utopi. Det är heller ingen dystopi. Förmågan att kunna leda sig själv till nya utmaningar är en värdefull kompetens i den alltmer föränderliga världen men framförallt en obetalbar livskompetens. Resultatet av denna förmåga blir en högre nivå av kunskap – att genomföra och tillämpa. Steget mellan att teoretiskt kunna och tycka till att förverkliga och göra är förvånansvärt stort för många vuxna människor. För ungdomar är det inte stort, men skört.
En nyckel till att skolungdomar utvecklar sin genomförandekraft ligger i en vuxenvärld som går bredvid och stärker på det personliga planet. Frågorna är i detta tankesätt centrala – inte de rätta svaren. Att parallellt med utmanande projekt få prata med någon om vad som händer med ens person i olika lägen ger självkännedom och ett fördjupat lärande. När vi lägger kraften på att stimulera den yttre motivationen dödar vi drivkraften för många. Inte för alla. Pliktbarnen kommer alltid att vara duktiga i alla system. Lustbarnen blir fler och fler. De behöver känna den inre motivationen för att ta sig själva framåt. För att först kunna drömma om hur man vill ha för att sedan förverkliga det måste man vara medveten om när man är nöjd, när man känner att man utvecklas och när man utmanas. Vår uppgift i skolan är att hjälpa våra elever att fråga inåt för att de sedan ta ansvar mot sig själva att göra. Om vi skolan lyckas med att stärka elevernas kraft att faktiskt genomföra kommer det att göra skillnad. Vi vill göra skillnad.
En bra skola lyckas med att öka elevernas inre motivation. En bra lärare drivs av inre motivation att coacha alla elever till att växa. En bra eller dålig elev är då begrepp som inte finns. Om du fick jobba med vad du ville vad skulle du göra då? Förvånansvärt många svarar något annat än det de faktiskt gör. Inte jag.
Camilla Steen, Bitr. Rektor